Russian Symbolist Painter, 1856-1910 Russian painter and draughtsman. He was a pioneer of modernism, and his highly innovative technique broke with the traditions of the Academy of Arts in St Petersburg, where he had been a brilliant student; at the same time he felt dissociated from the social consciousness of The Wanderers.  Related Paintings of Mikhail Vrubel :. | Tree by a fence | The Bogatyr | Still life with a Plaster mask and a sconce | The Demon sat | Hamlet and Ophelia |
Related Artists:
Francis Holman
(1729-1784) was a British maritime painter, little recognised during his own lifetime, but whose paintings are now sought aftereHe is also notable as the teacher of Thomas Luny. He was born in Ramsgate and baptized on 14 November 1729 at St Laurence-in-Thanet, Ramsgate.[1] He was the eldest son and second of six children of Francis Holman (1696-1739), and his wife, Anne Long (1707-1757). His father was a master mariner, and his grandfather a Ramsgate cooper. His younger brother, Captain John Holman (1733-1816), maintained the family shipping business and remained close to Francis throughout his life. Young Francis would certainly have been immersed in the maritime world during his up-bringing; the legacy of this early knowledge is a wealth of detail and accuracy in his later work. The moonlight Battle of Cape St Vincent, 16 January 1780 by Francis Holman, painted 1780 A sixth-rate British man of war off Dover, by Francis Holman, 1777 A small shipyard on the Thames, by Francis Holman, between 1760 and 1784Francis Holman lived in at least five addresses in Wapping on the Thames in London. He married, firstly, Elizabeth, and they produced 3 sons; John (b. 1757), and two more sons, both named Francis, who died in infancy. Elizabeth's death is unrecorded, but on 7 May 1781 he married, secondly, Jane Maxted (c.1736-1790). He was apparently childless when he wrote his will in 1783.
John Houghton Hague
1831-1934
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.